HJÄRTEFLICKAN <3

Dagens goda gärningar


skedde under en liten tripp till Willys på Ersboda idag. (Vet att jag inte är frisk, men blir knappast frisk fortare utan mat)


Första på bussen dit: En man steg på den fullsatta bussen och kunde knappt stå rakt på grund av vad som såg ut som någon form av ledsjukdom i foten. Jag satt bakom en dörr och en glasruta inne i ett hörn och INGEN reste sig upp för att ge honom sin plats.
Jag sa till kvinnan bredvid mig att "Han måste ju få sätt sig" och hon var väldigt sur för att hon 'blev tvingad' att stiga upp från sin plats för att släppa ut mig. Sedan ställde hon sig mitt i gången och väntade på att HAN skulle klämma sig in i hörnet där jag just suttit. Jag sa till henne att "Du måste ju sätta dig där, han kan ju inte!"
En till sur blick innan hon satte sig på plats därinne och han fick sätta sig på ytterplatsen.

HERREGUD, VAD ÄR DET MED FOLK? HAR DE INGEN HYFS? KOMMER DET EN "GAMMAL MÄNNISKA" SÅ RES ER UPP OCH ERBJUD ER PLATS - OCH FÖR GUDS SKULL SÄTT ER SÅ ATT DET ÄR LÄTTARE FÖR DE SOM BEHÖVER DET ATT KUNNA SÄTTA SIG NER.
Christ!

Brukar fundera över det när jag åker buss. Det är bara jag som reser mig när äldre kommer in, eller folk som kånkar på spädbarn eller hundar. Brukar vänta ett tag innan jag erbjuder min plats till någon annans fördel bara för att se efter om det finns någon annan med lite sunt förnuft och hyfs, men.. Det verkar inte finnas många.
Ingen alls faktiskt!
SKÄMS på er!


Andra vid kassan på Willys: Ska betala och tappar ut småpengar på golvet. Då jag böjer mig ned upptäcker jag fyrahundra kronor hopvikta bredvid. Tanken slår mig: Ska jag...? Och lika snabbt: NEJ! Hade JAG tappat mina pengar skulle jag inte vilja att någon tog dem. Jag skulle önska att upphittaren var ärlig. Så jag räcker över dem till kassören och han frågar mannen vid bandets ände som stod där före mig om han tappat dem.
Det är hans pengar och han tackar och tackar och tackar. (Liksom, herregud jag gjorde ju bara vad alla borde göra. O:-)
Han går ut därifrån och tackar igen och jag packar ihop resterande varor.
Jag genar över parkeringen för att komma till busshållplatsen, då en bil tutar bakom mig. Det är mannen som tappade sina pengar. Han kör upp vid mig och säger: "Du är en mycket bra tjej" (Thank you!! Det värmer!) och frågar om han inte kan skjutsa hem mig. Jag svarar att: "Nej, jag bor på [andra sidan Umeå], så det är alldeles för långt, men tack i alla fall". Han svarar på detta med att: "Det spelar ingen roll, du gav mig alla pengar tillbaka. Jag kör hem dig vart du än bor"
Jag avböjde även detta, men känner att jag faktiskt verkligen gjorde något bra. Något som uppskattades. Det känns bra.
Det borde vara självklart att man får sina pengar tillbaka, att ingen ska stjäla dina saker, så på så sätt känns det konstigt att det ska vara UNDANTAG att ge tillbaka. Men kul med uppskattning:)
Tack till dig med!